ATT SOMNA BREVID DEN MAN ÄLSKAR

Jag har alltid lätt att somna när jag sover med Johannes, för han är alltid varm, håller om mig, pysslar om mig riktigt mycket och vill alltid ha sin godnattpuss. Så jag är riktigt trygg och bekväm, så jag somnar som en stock.
Men ibland så får jag konstiga inbillningar och skrämmer upp mig själv jättemycket så att jag kan börja grina ibland. Jag är fruktansvärt rädd för döden så min värsta tanke som jag ibland får det är "Hur länge är man död?" för mig är det en fruktansvärt jobbigt fråga för det finns inget svar och ju mer och mer jag tänker på det så får jag verkligen panik, det känns i hela kroppen. Sen just det här med små ljud man hör när man ska sova gör att man inbillar sig att det är någon här och man börjar verkligen regissera en hel film i huvet. Jag hatar att man får sånna tankar fast man är 20 år, alltså vuxen? Jag skulle nog aldrig klara av att sova själv i flera dagar när man är så fjantig som man är. Kanske man skulle fixat sig en sån där drömfångare och se om det fungerar?
Som tur är så har jag min egna lilla drömfångare Johannes som brukar lägga handen över min panna när jag drömmer mardrömmar och jag lugnar genast ner mig. Det är sjukt att man kan bli lugn av en sån sak fast man inte är vaken.

Jag älskar min Johannes så otroligt mycket!